måndag 28 maj 2018

Stora slottsrundan, Bogesundslandet, Stockholm

Söndagens vandringsnjut med dottern, morsdagen till ära. :-)

Vi valde Stora slottsrundan på Bogesundslandet. En lagom sväng på milen, med några utvikningar. Avrundade på fina Café Parkvillan, vid Bogesunds Vandrarhem. Resa dit och hem med bil.


Vi startade vid Bogesunds slott där det finns en bra parkering. Därifrån går rundan ner till vattnet och längs den södra sidan av området. Fina lövskogar och äldre odlingsmark.

Vi valde sedan att gå en liten extra sväng till Rastplatsen Knäviken. Där finns vindskydd och eldplats och närhet till vattnet om man vill ta ett dopp. Det ville inte vi, doppa alltså. Men en stunds vila passade bra.

Leden fortsätter sedan norrut över ön mot Ellboda förbi golfbanan. Till en början underbart fin lövskog, som så småningom går över i mer hällmark med barrskog.

Vid Ellboda finns en fin rastplats med vindskydd och eldstad med bänkar runt. Vedförråd och toaletter finns det också här.

Här korsar man stora vägen och leden fortsätter till den motsatta vattensidan, här följer man Eke fjärd och Ståkeström precis längs vattnet. Den här delen av leden är på skuggsida och svalare vilket var skönt just denna varma majdag. Här härjar också bävrarna och skapar lite plockepinn i naturen.

Leden avrundas genom en högersväng tillbaka till slottsområdet även här genom vacker lövskog med massor av blommor och ormbunkar.

Fika ingår ju i vandring, så vi avrundade som sagt på fina Café Parkvillan. Ett riktigt mysigt ställe med härliga sittplatser både ute och inne, och ett bra sortiment av både matigt och sött.

(Bilder kommer inom kort!)

söndag 27 maj 2018

Tyresö kyrka - Dalarö

Den 26 maj var vi ett gäng som var ute på äventyr. Vandring Tyresö kyrka - Dyvik. Ribbåt Dyvik - Dalarö. Middag på Bistro Solsidan på Dalarö. En toppendag!

måndag 7 maj 2018

Mallorca, Serra de Tamuntana, GR221, maj 2018

Mallorca, Serra de Tamuntana, GR221, maj 2018

- en reseberättelse

UNDER ARBETE

Inflygningen! Satte ribban för förväntningarna!

Nu så... dags att försöka summera min vecka på Mallis! Som de senaste av mina vandringsresor blev denna till lite hastigt. Jag tänkte, jag behöver "komma iväg", jag bokade flygbiljett. Och sedan började jag titta efter vad som skulle kunna fungera rent praktiskt för att få till en bra vandringsupplevelse! Jo men, den där GR221 verkar ju intressant! :-)

Tidigare resor har gått till Sicilien (november 2017), Spanien (maj 2017), Azorerna (november 2016)... så det här med vandrande vår och höst får väl väl kallas en tradition nu då.

(Att komma ihåg när det gäller namn på platser och annat på Mallorca är att det finns flera "språk". Många skyltar och texter skrivs både på spanska och katalanska. Så finns också den lokala dialekten mallorqui, en variant på katalanska men som vad jag förstår skiljer sig rätt rejält. Jag kan inget av dem! Men det fungerade utmärkt med lite engelska, lite franska, lite händer och fötter.)

Jag startade med ett dygn i Palma, för att få en känsla för den staden också. Det här var mitt första besök någonsin på ön! Kan det finnas någon annan svensk som aldrig varit på Mallis tro?

Men jag tror inte jag gav stan en chans, var så inställd på att komma upp i bergen vilket nog innebar att jag var rätt svårflörtad. Visst, fint, men den fångade inte min själ.. (och eftersom jag är sjukt ointresserad av att sola och shoppa så...)

Vandringsdag 1 - Port de Soller

Så... dags att röra sig mot bergen! Självklart tog jag det lilla veterantåget från Palma till Soller där jag skulle bo den kommande veckan. Ett mycket charmigt sätt att transportera sig! Det fanns tid att se omgivningarna, känna bergen närma sig, känna dofterna av citrusträdens blomning!



Känslan att faktiskt närma sig sakta, se höjderna närma sig, åka genom tunnlarna, högre och högre berg runt sig. Wow. Och vilken sida ska man nu sitta på för att få de bästa vyerna? ;-) Sitt på västra sidan för att se bergen närma sig och resa sig högt omkring dig, sitt på östra sidan för att få de mäktiga vyerna när du närmar dig Soller. De högsta topparna och finaste dalarna, och få den finaste utsikten över staden du färdas mot!

Dags att inkvartera sig. Jag hade även denna gång valt att bo på ett ställe och göra dagsturer. Det har passat mig bäst hittills, men i dessa berg tror jag det skulle fungera bra att gå mellan refugios och enklare boenden. En annan gång kanske. Som sagt, hotell. Eller hostel, Sollerooms, ett fint ställe mitt i centrala byn, himla praktiskt.

Jag kom fram på eftermiddagen den första vandringsdagen och gav mig såklart ut på lite upptäcktsfärd direkt. Tog den fina lilla spårvagnen, lillasyster till veterantåget, ner till Port de Soller. Många av de små städerna här i bergen har en liten tvilling by nere vid havet.


Port de Soller är sol- och badstället, en charmig liten by vid en fin bukt där båtlivet lever. Restauranger längs kajerna, väldigt "sydeuropa" på ett bra sätt alltså. Jag ägnade seneftermiddagen och kvällen åt omgivningarna. Strosade längs stranden, bland gränderna, insöp atmosfären. Hittade vägen upp till Museu de la Mar (som tyvärr var stängt), men fina skulpturer utanför och tillhörande makalösa utsikt över havet!

Jag hann också med en utsökt pasta med tryffel, parmesan och gräslök! När mörkret började närma sig blev det lokalbussen tillbaka. Enkelt att hitta och enkelt att åka.

Innan sömnen kom han jag fundera lite på vilken tur som kunde vara lämplig kommande dag. Det varnades lite för regn...

Vid sex-tiden på morgonen den andra dagen väcktes jag av världens åskoväder och spöregn! Jaha, bara att ligga kvar. LITE regn har jag inget problem med men det här! Jag läste lite, gick upp och gjorde lite kaffe, tittade på kartor, la ut alla handdukar under fönstren efter som det regnade in... :-D  Men så.. jag lystrade och gick fram till fönstret. Jodå! Koltrasten sjöng vackert där ute. Perfekt, bäst att passa på att ge sig iväg.

Rundan för dagen var Soller - Cap Gros - Deia. Vandring åt ena hållet, lokalbuss åt andra. Jag hade redan från början bestämt mig för att försöka följa leden GR221 (som går längs hela bergskedjan), på de dagsturer jag skulle ta. Det finns många varianter och många leder och stigar omkring Soller, det går alldeles utmärkt att välja andra varianter. Att tänka på hur man än gör är att ha en bra karta! Lederna är ofta bra märkta, men emellanåt inte alls. Det är svårt att gå helt vilse, men oftast trevligt att hamna där man tänkt sig. ;-)

Så.. från Soller alltså. Jag lämnade hotellet och traskade ut genom staden. Första delen av sträckan var en del småvägar och längs en grusväg översköljdes jag plötsligt av väldoft! Det var som en doftdusch. Och så såg jag, vägen kantades på båda sidor av blommande jakarandaträd. Jag har nog aldrig upplevt det förut. Och dessutom blommande citrusträd på fälten runt omkring. Ojoj. Det är bara att stanna en stund och dra ett djupt andetag, se sig omkring och blunda. Himlajorden!

Dags att fortsätta! Stigarna slingrade sig uppåt genom olivlundar, citrusodlingar, vildmark, hagmark.. med emellanåt fantastiska vyer över havet och Port de Soller. Mycket fint! Efter ett tag gick jag i ett stort gäng vad jag förstår var familjer på utflykt. Säkert 15 vuxna och lika många barn i mindre storlek. Alla knatade på vid gott mod. Härligt att se.

Efter en rätt lång seg uppförssträcka så stod han där! Apelsinmannen. I korsningen där vägen till Cap Gros tar av stod han och pressade färska apelsiner direkt från träden till juice att köpa. Vad gör man?! De kan vara det godaste jag druckit någonsin!

Så en lite avstickare mot udden med fyren Far de Cap Gros ovanför Port de Soller. Och den lilla avstickaren var ingen promenad i parken kan jag säga. Stadigt uppför på sjukt stenig stig. Alltså, stenigt fick här ett helt nytt uttryck. Alla storlekar, vassa och krångliga, ibland lösa och rangliga. Men men, bara att knata på. Och så var den där, den vackra fyren och den fina refugion, Refugi Muleta.

Och dags för paus! Jag hade ju matsäck med mig, men kikade in i matsalen och jo, visst kunde man få sig lite till livs. Pa amb Oli kanske? Jodå, och en Cortado. Lycka!

Efter en härlig paus, beundrade utsikter och natur och såklart en hel del fotograferande var det dags att vända tillbaka till korsningen med apelsinmannen! Men den här gången gick jag förbi, han hade gott med kunder ändå. Dags att fortsätta mot Deia.

Fortsättning följer....